Är rottweilern en kamphund?

Rottweilern är en ras som man antingen älskar eller hatar. Så brukar det vara i alla fall, och anledningen till det är att rasen har fått ett oförtjänt dåligt rykte. Många är rädda för den och tror att den är en köttätande best som inte gör skillnad på en stek och en chihuahua. Riktigt så är det förstås inte. Men med det sagt så är alla hundar rovdjur, och det är mest vi människor som har en idé om att våra hundar ska vilja leka och umgås med alla andra hundar, oavsett ras och storlek. Vissa hundar klarar detta, andra inte. Det har egentligen inte så mycket med ras att göra.

Att valpar leker är en självklarhet, precis som att vargungar, lejonungar, kattungar, björnungar och andra djurungar leker. Leken har en funktion för djuren, och det är att förbereda dem för att exempelvis kunna jaga, försvara sitt territorium, och så vidare. De slåss helt enkelt, fast lekfullt. De övar. När djuren blir större försvinner behovet och lusten att leka och ersätts med annat.

Även om tamhundar är långt mycket mer barnsliga (för att de har avlats så) än vilda djur så är det ändå ett faktum att många vuxna hundar inte får ut något av att leka och umgås med främmande hundar. Tänk dig själv att du skulle vara tvungen att hälsa på och leka tafatt med alla människor du möter på gatan. Det är ju faktiskt ungefär den förväntningen som många har på sina hundar, och det är ganska egoistiskt att tänka så, även om man kanske tänker att man gör det för hundens skull.

Så tänk nu bort det där med att alla hundar vill och ska kunna leka och umgås, för det är inte sant. Och även om hundarna kanske vill leka så är det inte alla gånger det är optimalt att en större hund leker med en mindre hund. Trots att hunden menar väl så kan den faktiskt oavsiktligt skada den lilla hunden, som är mycket skörare och kan gå sönder av en brottningsmatch med en bjässe. En hund är en hund, och alla hundar är individer. Vissa gillar andra hundar, andra gör det inte.

Det är alltid människans fel
En av anledningarna till att just rottweiler har fått ett dåligt rykte är för att fel personer dras till rasen. Jag pratar om sådana som vill ha en hund för att den ser tuff ut, och de vill gärna att den ska verka farlig också så att de kan gå runt på gatorna och känna sig respekterade, så de tränar kanske hunden till att skälla, eller i värsta fall behandlar den illa så att den ska bli ”tuff och hårdhudad”.

Schäfern var den första rasen som råkade ut för detta, sedan blev det dobermann och rottweiler. Nu är det pitbull, amstaff och liknande hundar som får bära det hundhuvudet. De här är raser som kräver sin ägare, och då menar jag inte nödvändigtvis en fast hand (många gånger tvärtom), utan en ägare som vet vad den har i kopplet och som kan uppfostra sin hund till en sund individ, och undvika situationer som har en tendens att spåra ur.

Så, nej, rottweilern är inte en kamphund. Den har aldrig (seriöst) avlats för detta och den älskar inte att attackera människor och djur. Pitbull och liknande är ju raser som faktiskt har en bakgrund i att ha använts i hundkamp (och gör tyvärr fortfarande, illegalt), men inte heller de är kamphundar. Den seriösa aveln har för länge sedan valt en annan linje. Det är när hundarna hamnar i händerna på fel människor som tragedierna uppstår, och det är både en tragedi för den som blir utsatt och för hunden i fråga som inte får en chans till ett lyckligt liv.

Varför rottweiler?

Ja, den frågan får jag ibland. Varför valde du att skaffa rottweiler? En lite lustig fråga egentligen, då det ju ungefär är som att fråga varför du valde att sätta på dig den där tröjan. Svaret är förstås för att jag gillar rasen och jag tycker att den passar mig. Men trots det så är det ändå en ganska bra fråga, för ska man skaffa hund så är det precis den frågan man ska ställa sig: varför ska jag skaffa just den här rasen? Har man inget bra svar på den frågan, eller kanske flera dåliga svar, så bör man definitivt tänka om i sitt rasval.

Vad kan då räknas som dåliga svar? ”För att den är fin” är ett typiskt dålig svar då det sällan är en bra idé att gå efter utseende när man väljer hundras. Det finns massor av fina hundar som jag inte skulle kunna ha, för de passar helt enkelt inte mitt liv. Som border collie till exempel, det är en ras som jag har tyckt om sedan jag var liten, men eftersom jag inte har något intresse av att hålla på med vallning så är jag inte rätt person att ha en border collie.

Och, jag vet, det finns många som har border collie utan att valla, men då går man emot vad rasen är avlad för. Visst kan man avla fram border collies som saknar de starka vallanlagen, men varför det egentligen? Varför ska vi ändra på hundarna när det finns så många andra raser som passar. Varför ska vi sträva efter att skapa sällskapsvarianter av alla raser, som nöjer sig med promenader runt kvarteret. Bara så att alla människor ska ha rätten att skaffa sig alla raser?

Det är ett dåligt argument om du frågar mig, och dessutom är det väldigt svårt att helt och hållet ta bort de starta instinkterna som finns i en ras som avlats för ett specifikt ändamål i generationers generationer. Vallbeteendet kommer förmodligen att lysa igenom på ett eller annat sätt, och skapar då en hund som i grund och botten inte mår bra eftersom den inte får syssla med det den är gjord för, det som varje nerv i kroppen tycker är det mest naturliga att göra.

Kolla förresten in den här coola videon med vallhundar som skapar konstverk!

Men åter till frågan: varför rottweiler? Det är en ras som antingen är älskad eller hatad, som kräver sin ägare men som samtidigt har haft ett oförtjänt dåligt rykte. Jag valde rasen för att jag ville ha en robust och aktiv hund som tycker om att träna och som samtidigt har ett hjärta av guld och älskar sin familj. Helt enkelt en hund som hänger med på det mesta, från skogspromenader till bruksträning.

Det är väldigt noga att man tänker igenom vad man vill göra med sin hund så att man hittar en ras som passar ens intressen, aktivitetsnivå och personlighet. Och det är jätteviktigt att man är ärlig. Vill man inte hålla på med pälsvård så ska man inte skaffa sig en pälshund bara för att den har andra bra egenskaper. Det finns mer än 300 raser och varianter på dessa bara i Sverige, så det finns garanterat någon som passar.

Sedan vill jag också tillägga att utseendet förstås är viktigt. Det är klart att man vill ha en hund som man tycker är fin, men om det enbart är utseendet man går på så är man fel ute. Det är mycket som ska stämma för att man ska trivas ihop, så låt det ta tid att hitta den rätta rasen!

Mina favoritfilmer

Jag är en filmnörd, i alla fall när det gäller vissa filmer. Frågar du mig om actionfilmer eller skådespelare som figurerar i sådana är jag pinsamt okunnig. Jag har till exempel inte ens sett Top Gun och jag kan inte skilja Clint Eastwood och Harrison Ford åt. Action är helt enkelt inte min genre, och egentligen kan jag inte säga att jag föredrar någon speciell genre. Jag gillar väldigt olika filmer helt enkelt. Och dessutom ska jag inte räkna bort action-genren helt och hållet, för det råkar nämligen vara så att en av mina favoritfilmer är just en actionfilm. Fast inte action som i den mer klassiska betydelsen då kanske, utan det är en krigsfilm med inslag av både romantik och action. Nu brukar jag inte vara ett fan av krigsfilmer heller, men just den här filmen gillar jag verkligen. Jag pratar om Pearl Harbor.

En annan film som jag gillar mycket är egentligen tre filmer, nämligen Sagan om ringen-trilogin: Sagan om ringen, Sagan om de två tornen och Sagan om konungens återkomst. Enligt mig är det tre av de bästa filmerna som någonsin har gjorts. Jag har aldrig läst böckerna, eller jag har försökt läsa böckerna men tyckte att de var så förbenat tråkiga, och enligt vissa personer vet man ingenting om man inte har läst böckerna. För det är ju vissa saker som skiljer böckerna och filmerna åt, men jag tycker inte att man behöver ha läst böckerna för att gilla filmerna. Jag kanske inte är ett Tolkien-fan, men jag är definitivt ett Peter Jackson-fan. Jag gillar filmerna för filmerna helt enkelt.

En tredje film som jag gillar väldigt mycket är Edward Scissorhands. Jag gillar i princip alla Tim Burtons filmer så det är lite svårt att välja ut en som ska representera alla, men just Edward Scissorhands har alltid varit en stor favorit för mig så det får bli den helt enkelt. Jag älskar också Johnny Depp som skådespelare och han är ju också med i många av Tim Burtons filmer. Det som är så härligt med Tim Burtons filmer är den här fantasivärlden som många gånger är ganska mörk. Edward Scissorhands är ju en ganska sorglig film, eller en väldigt sorglig film egentligen, men också lite rolig på sitt sätt och framför allt väldigt vacker. Filmen nominerades till en Oscar för bästa smink och Johnny Depp nominerades till en Golden Globe för bästa huvudroll. Danny Elfman som har gjort musiken nominerades också till en Grammy Award för bästa instrumentala komposition skriven för film eller tv.

Hundträning

Jag skaffade min första rottweiler som omplacering. Det är en historia för en annan dag, men hur som helst så har jag varit tvungen att lägga ganska mycket tid på vardagsträning med Troja, helt enkelt för att hon ska bli en hund som fungerar i vardagen. Hon hade en del rädslor och dåliga beteenden när jag fick henne, men efter mycket träning är hon nu en lugn och trevlig hund. Hon gillar att träna och hon har varit en perfekt första-hund vad gäller bruksträning, men tyvärr har hon inte tillräckligt mycket driv för att nå så långt som jag vill nå. Så nu är det mest hobbyträning med Troja.

Med Zero var jag noga med att skaffa en hund som hade den rätta personligheten. Man kan förstås aldrig veta hur en valp kommer att bli, men man kan få många ledtrådar genom att titta på föräldrar, tidigare kullar och andra släktingar. Egentligen så är det ju ännu enklare att skaffa en vuxen hund som redan har sin personlighet på plats så att säga, men i Trojas fall var det inte så lätt att se vilken nivå hennes arbetslust låg på då hon inte hade tränats seriöst förut och då hon hade en hel del beteendeproblem.

Dessutom så kan det ju faktiskt vara lite svårt att veta vad man själv letar efter också, och det är erfarenhet som ger svaret på den frågan. Jag såg att Troja hade potential och i det läget så var hon faktiskt en bra matchning vad gäller träningsnivå då jag också var ganska grön, men efter en tid märkte jag att jag vill mer än vad hon kan ge. Och nu när jag visste vad jag letade efter så var det enklare för mig att hitta det.

Jag säger inte att Troja är en sämre hund, men hon kommer aldrig att ta mig ut på tävlingsbanorna. Vi tränar bara för att det är roligt, och de högre planerna har jag med Zero som förhoppningsvis kommer att bli en träningshund som bättre passar de ambitioner som jag under vägen har fått. Han är ung ännu, så det återstår att se, men han visar potential och jag gillar det jag ser hittills!

Första blogginlägget!

Välkommen till min nya blogg! Jag heter Mari Karlo och här hade jag tänkt skriva om mig själv och mitt liv. Intressant? Jag vet inte. Kanske, eller jag hoppas det i alla fall. Det är upp till dig om du vill läsa eller inte, men jag lovar att jag ska försöka skriva om intressanta saker. Om du gillar hundar så kommer du nog att gilla min blogg, för den kommer helt säkert att handla en hel del om mina två rottweilers Troja och Zero. Den kommer också att handla om mitt intresse för datorer och teknik och förutom det så räknar jag med att det kommer att bli en salig blandning av olika ämnen. Så allt från hundträning till huspyssel skulle jag säga.

Troja &
Troja & Zero

Ärligt talat så är det ju lite svårt att veta så här i början vad bloggen kommer att handla om, men jag gissar att den inte kommer att ha någon specifik inriktning utan att det blir lite av varje. Kanske lite recept, filmtips, politik, roliga anekdoter eller mina tankar kring vad som pågår i världen. Ja, ni förstår min poäng.

Om ni har några frågor eller vill tipsa mig om något eller komma i kontakt med mig av någon anledning kan ni kommentera direkt här i bloggen eller maila mig på maria@mariakarlos.se ifall ni inte vill skriva öppet. Jag lovar att försöka svara så gott jag kan på alla frågor.

Ja, det var väl det jag hade att säga för den här gången. Ha det bra så länge!

En till WordPress-webbplats